??

Varför förstår man inte vad man har förrens de är borta??? Är vi för dåliga på att uppskatta de vi har???
Jag e nog de.. Jag har allt man kan önska sig..(enligt min mening) Underbar sambo, fin lägenhet, härlig familj, bra jobb, dom bästa vännerna man kan önska sig o.s.v... Jag önskar mig väl självklart vinna massa miljoner å aldrig mer behöva jobba om jag inte vill.. men ändå.. jag ska inte klaga!! Å så börjar man fundera.. Hur ofta säger jag att jag älskar min familj? hur ofta berättar jag för mina vänner att dom är dom BÄSTA!! Hur ofta uppskattar jag att bara sitta hemma å se va man lyckats med i lägenheten å vara stolt över de? Hur ofta vaknar man på morgonen å bara längtar till att få gå till jobbet å tjäna pengar?

Fick redan på idag att en gammal granne till mig och även gammal kompis mamma "bara gick å dog sådär" igår.. Fick en hjärtattack på väg hem från jobbet å dog.. VARFÖR??? Varför kan inte nån gammal avdankad alkis (ja, jag vet dom kanske också har familj, men ändå..) ta en gammal gubbe på 104 då..som left sitt liv å haft allt bra.. varför kan inte dom få dö ist??!!?? Nej dom ska bara ligga där på hemmet å vara nå jäkla kolli å aldrig dö.. VARFÖR??!! Blir bara så arg ibland på hur orättvis världen är.. USCH!!

Nu känner jag mig som värsta gnällisen.. men va faan.. Jag blir arg å ledsen! Å så e inte Johan hemma heller.. =( Han e på nån jäkla kurs i Enköping.. Som tur e så har jag iaf tillbringat stora delar av kvällen hos Masen.. middag å frisering.. =) TACK TACK! Ja, ja.. nu ska jag sluta gnälla.. börjar uppskatta mer! Alla små saker.. Så nu ska jag försöka njuta av vårt fina hem..

// En ny E, med nya värderingar om vad som ska sägas å uppskattas!!